Det ska aldrig vara lätt
Jag har tydligen "inflammation i de övre luftvägarna", så jag har fått order om att inte springa runt. Det är jättebra timing med tanke på utställningen till helgen. Jag hade tänkt köra slut på Ombra totalt så att hon kunde vara lugn i sinnet på lördag och kunna vara koncentrerad, men eftersom jag knappt orkar gå ner till gräsmattan utanför så blev det inte riktigt så. Jag kan heller inte följa med för jag tror inte att jag kommer att vara frisk nog. Det är jättetråkigt att behöva stanna hemma från hennes första utställning, men vi är anmälda till 29 till i år så det hinns med. ♥ Som tur är så är det ju påsklov, så min familj är lediga allihop och öppnar sin famn för Ombra. Igår hade min syster med sig henne till sin kompis, där hon lekte med hennes hund Ebba. De hade tydligen busat på ordentligt och haft jätteroligt ihop. Det är skönt att hon kan leka med andra tikar utan att det ska skära sig efter en stund.
Imorse var jag dock ute en snabbis för att öva med nosselen. Hon hatar att ha den på sig när kopplet inte sitter i den, för då förstår hon nog inte varför den är där. När jag satte fast kopplet och lade lite vikt på så gick hon däremot genast fot och hade inga problem med att den satt där. Bra att veta om jag tar tag i att gå på hundkurs i framtiden när ekonomin håller.
Som belöning för den fina fot-gången utan att krångla, fick hon springa lös i en skogsdunge. Svansen stod rakt upp så jag tror att hon var ganska nöjd ♥ Har inte kunnat ha henne lös ordentligt de senaste dagarna eftersom jag inte har någon röst, och hon lyssnar bristfälligt i vanliga fall...
Nyss var min mamma och pappa här, och tog med Ombra på en långpromenad runt Kroppkärrssjön. De var ute i mer än en timme! Det är skönt att hon får springa av sig lite i alla fall. När Henki kommer hem sen ska hon få följa med honom till garaget. Som han så fint uttryckte sig igårkväll: "Jag tror inte att hon tycker att du är så rolig när du är sjuk". Tack. ♥
