Ombra

På morgonpromenaden fick jag en magkänsla som sa att "nu är det ok, nu känner hon dig, nu lämnar hon dig inte". Jag följde känslan, och släppte henne. Hon blev överlycklig över att kunna springa löst och få lukta på allt i sin egen takt, och höll sig nära mig hela tiden!

  Nöjd!

När vi gick över bilvägar och på ställen där jag vet att det kryllar av andra vovvar, så fick hon gå kopplad. Lite döv är hon fortfarande ♥ När vi kom till gräsmattan utanför huset så släppte jag henne igen. Hon lekte med världens största pinne och var hur busig som helst. Mitt i buset kom det ut en liten terrier från ett av husen. Jag ropade på henne, och hon kom! Hon satte sig till och med självmant bredvid mig! När de hälsade sen så visade det sig att det var en lite tjurig variant, så vi gick därifrån. Men visst är hon duktig?! 
Skulle ta kort på att de slappade på varsin sida väggen.  Som vanligt tröttnade det ena djuret på kameran och gick iväg...