Ombra

Ombra är ju som sagt mycket förtjust i sina människor, och vi är alla mycket förtjusta i henne tillbaka. Hon kommer undan med det mesta för att hon gör det med glimten i ögat, som till exempel:

                                          

Sova i Mormor & Morfars säng, OCH bli gosad med för det.

Sitta i Mormor & Morfars soffa och gruffa ut genom fönstret. Här visar hon sin Pokémon för grannarna som packade ur sin bil precis utanför. De var m y c k e t intresserade...







Sova i merparten av Henkis säng utan att bli ivägsjasad.




  


Få mamma att öppna fönstret så jag kan lufta näsan när vi kör bil.




   

Få mamma att lämna takluckan öppen när hon handlar bara för att jag är så
gullig när jag tittar ut på världen. ♥

Igårkväll på promenaden fick jag dock nog av skendräktighetsidioti, så jag gick upp i skogen för att göra lite kontaktövningar. Ibland känns det som om jag har bättre samspel med dammråttorna än med hunden ungefär... Jag släppte henne lös och sen började vi gå. Hon trodde direkt att vi skulle gå upp för backen, så då gick jag ner istället. Sen svängde hon höger, då gick jag vänster. Varje gång hon såg efter mig och började komma efter mig så berömde jag henne. Herregud vad hon fick springa! Vi höll på så i en kvart över berg och skog, och till slut så kom belöningen: hon stannade upp och vi fick ögonkontakt, och sen väntade hon på att jag skulle gå först. Det var ju det hela övningen gick ut på så jag är nöjd. Hon är inte omöjlig, bara j*vligt envis ♥ 


Vad ska vi göra nu? ♥