Ombra

Nu har hon åkt, min bebis. De borde vara i närheten av Stockholm nu, och sen så ska de ända in till Haninge. Imorgon börjar valpklassen kl. 09.00, och sen är det unghund! Jag är nervös som sitter här hemma, fast det kanske bara är syrebristen...

Ombra har varit väldigt pussig och snuttig sen vi kom tillbaka från Egypten, och vi har fått en lite annorlunda relation. Lite djupare på något sätt. Vi har äntligen kommit till "se in i varandra"-stadiet, vilket alla djurägare känner till. Att utbyta en blick och känna total kärlek. Äntligen! ♥

Igår promenerade vi borta på stora gräsmattan, och Ombra hittade lekparken.
    
Grodorna var tydligen jätteäckliga, så när jag gungade dem fram och tillbaka skällde hon på dem med skäckfylld förtjusning. Svansen viftade och inga tänder var framme så jag tyckte inte det var så farligt att hetsa henne lite. Hon tyckte att det var kul, och när jag bröt så gick hon med som vanligt.

Det bästa hände dock idag! Henki var med på promenad som stöd(även om vi är lika sjuka), och Ombra var lös. Hon sprang lite före upp för kullen, och jag såg direkt att hon fick span på något intressant - öronen lyfter sig lixom lite. Jag gick närmare henne för att se vad det var, och bakom kullen hade de hundträff. Ca 10 hundar i olika former som stod i en stor grupp. Ombra tittade på mig med "snälla får jag springa dit och leka"-ögonen, men jag valde att ta utmaningen att få henne därifrån utan att behöva koppla henne istället. Jag ropade på henne, hon gick några steg mot mig, jag harklade mig menande - och hon följde efter! Utan problem! Visst, hon tittade efter dem när vi gick vidare, men det får man ju faktiskt. Jag är så nöjd över hur långt vi faktist kommit, utan en enda timmes hundkurs! ♥

Nu vill jag att ni håller tummarna för att det går så bra det bara kan imorgon. Jag kommer inte kunna sova inatt...