Sunt förnuft
Man kan dividera länge hur det står till med det sunda förnuftet hos folk. Jag har en hopplöst ingrodd tro på det sunda förnuftet hos människan, och blir alltid lika förvånad när någon agerar tvärt om.
Exempel 1: Vi möter en labrador.
Jag kortar kopplet eftersom trottoaren inte är så bred (sunt förnuft så hundarna inte ska gå PÅ varandra). Karln med labradoren tänker tydligen tvärt om. Han säger åt sin hund att lägga sig ner(förstår ni vansinnet!) när vi går förbi, varpå Ombra såklart blir nyfiken på varför den ligger där och väntar på henne. När vi kommer förbi så vill ju alltså Ombra fram och hälsa, varpå den andra hunden självklart känner sig underlägsen och gör ett utfall. Ombra är inte sen att börja skälla tillbaka, och jag drar så hårt jag kan i kopplet för att få henne därifrån. Karln med labradoren står kvar med hunden längst ute på kopplet, och hunden är fortfarande helt galen. Han gör inte en tillstymmelse till att ens säga till hunden eller försöka ta den därifrån! Ombra blir inte aggressiv på det sättet, utan skäller bara för att den andre gör det, och av alla de andra vi skällt på och sedan fått hälsa på ordentligt - så har hon gett sig. Jag förstår att hon vill "försvara sig", så jag skäller inte på henne när hon inte skäller först. Hade karln med labradoren haft ett normalt sunt förnuft, hade han antingen satt hunden ner, eller kortat kopplet och bara gått förbi. Då hade ingen av hundarna behövt bli arga eller dragna i halsen.
Exempel 2: Morgonpromenad.
Jag har börjat med en ny sak, vilket är att jag sätter Ombra innanför dörren innan jag först går ut och ser så att det inte står en annan hund precis utanför. Sedan ropar jag ut henne. Det funkar klockrent! Det är även ett bra sätt att få igång hennes tänk med att jag "visar vägen". Idag hann vi ända bort till den lilla bäcken, när Ombra fick syn på en liten dvärgschnauzer som gick på gångvägen. Vi brukar möta andra hundar, och det är aldrig något problem. När hon såg den, så såg jag på henne att hjärnan bara la av, så hon började hoppa fram mot den (fortfarande en bra bit ifrån). Jag ropade på henne, och hon stannade till. Då började den lilla bjäbben att skälla mot henne, och eftersom hjärnan redan var bortkopplad så sprang hon fram. Jag sprang självklart efter och fick tag på henne, men då var hon ju redan framme vid hunden och skällde på den. Detta är mitt fel, och ingen annans. Jag lägger inte skulden på någon annan, men Gubbens reaktion däremot var mindre ok. Jag förklarade att hon aldrig gjort så förut, för det har hon verkligen aldrig ens fått för sig! Gubben säger att "det spelar ingen roll för hon hade kunnat äta upp min hund ändå". Jag förklarar långsamt att hon inte är aggresiv på det sättet, så jag skulle inte ha henne lös om jag trodde att hon skulle äta upp alla små (vidriga och skälliga) hundar. Jag säger förlåt ca 10 gånger, men han fortsätter att pladdra på om lydnad och koppeltvång - allt medan hans lilla bjäbbiga hund fortfarande står och skäller! Han står alltså och läxar upp mig om att ha ordning på hunden, när han tydligen inte har det själv! Jag kan förstå att folk tycker att det är obehagligt när en så stor hund kommer mot dem, men detta har alltså hänt 1 gång. 1 gång!! Jag tror att koppeltvånget är en fälla med små hundar, då ägaren tror att så länge de har den i koppel så är det ok. Då får den bete sig hur som helst. Jag har sett ett otal småhundar som blir helt vansinniga när någon går förbi, och ägaren bara drar i kopplet och går vidare. Utan att säga till! Hade gubben haft sunt förnuft, så hade han insett att min ursäkt var äkta, och hade kunnat nöja sig med att säga "den ska vara i koppel". Det hade räckt för att jag skulle förstå att han var irriterad. Jag säger inte att jag inte gjorde fel som hade henne lös, men eftersom ingen annan hund triggat den reaktionen tidigare, så kan jag ju inte säga att jag var förberedd. Jag har bara väldigt svårt att ta kritik från någon som inte gör rätt själv.
99 % av alla hundägare runtomkring här har ett normalt förnuft och vi har ett bra hundklimat i området, men det är ärtsäckar som de här två som förstör. De andra vi möter släpper sina hundar till Ombra så de kan hälsa normalt och sedan leka. Varför kan inte alla ha en sådan sund inställning? ♥
Exempel 1: Vi möter en labrador.
Jag kortar kopplet eftersom trottoaren inte är så bred (sunt förnuft så hundarna inte ska gå PÅ varandra). Karln med labradoren tänker tydligen tvärt om. Han säger åt sin hund att lägga sig ner(förstår ni vansinnet!) när vi går förbi, varpå Ombra såklart blir nyfiken på varför den ligger där och väntar på henne. När vi kommer förbi så vill ju alltså Ombra fram och hälsa, varpå den andra hunden självklart känner sig underlägsen och gör ett utfall. Ombra är inte sen att börja skälla tillbaka, och jag drar så hårt jag kan i kopplet för att få henne därifrån. Karln med labradoren står kvar med hunden längst ute på kopplet, och hunden är fortfarande helt galen. Han gör inte en tillstymmelse till att ens säga till hunden eller försöka ta den därifrån! Ombra blir inte aggressiv på det sättet, utan skäller bara för att den andre gör det, och av alla de andra vi skällt på och sedan fått hälsa på ordentligt - så har hon gett sig. Jag förstår att hon vill "försvara sig", så jag skäller inte på henne när hon inte skäller först. Hade karln med labradoren haft ett normalt sunt förnuft, hade han antingen satt hunden ner, eller kortat kopplet och bara gått förbi. Då hade ingen av hundarna behövt bli arga eller dragna i halsen.
Exempel 2: Morgonpromenad.
Jag har börjat med en ny sak, vilket är att jag sätter Ombra innanför dörren innan jag först går ut och ser så att det inte står en annan hund precis utanför. Sedan ropar jag ut henne. Det funkar klockrent! Det är även ett bra sätt att få igång hennes tänk med att jag "visar vägen". Idag hann vi ända bort till den lilla bäcken, när Ombra fick syn på en liten dvärgschnauzer som gick på gångvägen. Vi brukar möta andra hundar, och det är aldrig något problem. När hon såg den, så såg jag på henne att hjärnan bara la av, så hon började hoppa fram mot den (fortfarande en bra bit ifrån). Jag ropade på henne, och hon stannade till. Då började den lilla bjäbben att skälla mot henne, och eftersom hjärnan redan var bortkopplad så sprang hon fram. Jag sprang självklart efter och fick tag på henne, men då var hon ju redan framme vid hunden och skällde på den. Detta är mitt fel, och ingen annans. Jag lägger inte skulden på någon annan, men Gubbens reaktion däremot var mindre ok. Jag förklarade att hon aldrig gjort så förut, för det har hon verkligen aldrig ens fått för sig! Gubben säger att "det spelar ingen roll för hon hade kunnat äta upp min hund ändå". Jag förklarar långsamt att hon inte är aggresiv på det sättet, så jag skulle inte ha henne lös om jag trodde att hon skulle äta upp alla små (vidriga och skälliga) hundar. Jag säger förlåt ca 10 gånger, men han fortsätter att pladdra på om lydnad och koppeltvång - allt medan hans lilla bjäbbiga hund fortfarande står och skäller! Han står alltså och läxar upp mig om att ha ordning på hunden, när han tydligen inte har det själv! Jag kan förstå att folk tycker att det är obehagligt när en så stor hund kommer mot dem, men detta har alltså hänt 1 gång. 1 gång!! Jag tror att koppeltvånget är en fälla med små hundar, då ägaren tror att så länge de har den i koppel så är det ok. Då får den bete sig hur som helst. Jag har sett ett otal småhundar som blir helt vansinniga när någon går förbi, och ägaren bara drar i kopplet och går vidare. Utan att säga till! Hade gubben haft sunt förnuft, så hade han insett att min ursäkt var äkta, och hade kunnat nöja sig med att säga "den ska vara i koppel". Det hade räckt för att jag skulle förstå att han var irriterad. Jag säger inte att jag inte gjorde fel som hade henne lös, men eftersom ingen annan hund triggat den reaktionen tidigare, så kan jag ju inte säga att jag var förberedd. Jag har bara väldigt svårt att ta kritik från någon som inte gör rätt själv.
99 % av alla hundägare runtomkring här har ett normalt förnuft och vi har ett bra hundklimat i området, men det är ärtsäckar som de här två som förstör. De andra vi möter släpper sina hundar till Ombra så de kan hälsa normalt och sedan leka. Varför kan inte alla ha en sådan sund inställning? ♥
Kommentarer
Trackback
